Signe Persson-Melin var en välkänd, legendarisk formgivare inom keramik och glas som under många år samarbetade med trädgårdsarkitekten, journalisten och författaren Ulla Molin.
De hade en långvarig, nära vänskap som sträckte sig över nära fem decennier, fram tills dess att Ulla avled 1997, 87 år gammal. Så här berättade Signe Persson-Melin om hur vänskapen uppstod:
– Vi lärde känna varandra när Ulla bodde i Stockholm och var chefredaktör för tidskriften Hem i Sverige. Någon gång i mitten av 1950-talet skickade hon en journalist till Malmö för att intervjua mig och skriva en artikel till tidskriften. När hon läste artikeln blev hon nyfiken på mitt arbete och åkte ned för att träffa mig och få lära sig mer om min formgivning.
Signe Persson-Melin föddes i Tomelilla och blev tidigt intresserad av lera. Hon flyttade till Lomma för att arbeta på en krukfabrik innan hon började utbilda sig, först vid Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn och sedan vid Konstfackskolan i Stockholm, där hon sedermera i två omgångar under 1980- och 90-talen var verksam som professor. Sin första utställning av formgivna verk hade hon på Galerie Moderne i Stockholm 1953. Det stora publika genombrottet kom vid H55-utställningen i Helsingborg 1955 med kryddburkar i lera och vit glasyr.
Signe Persson-Melin fortsatte att formge brukskeramik i enkla och funktionella former under de kommande åren. Från 1967 och under många framåt var hon engagerad som formgivare på Boda glasbruk, senare under olika perioder även på bland annat Rörstrand och Höganäs keramik. Genom vänskapen med Ulla Molin kom hon att ägna sig mycket åt formgivning för växter och utemiljö.
Ulla Molin slutade som chefredaktör på Hem i Sverige 1966. Hon lämnade Stockholm och flyttade med sin make för att bo permanent på det tidigare sommarstället i Ingelsträde utanför Höganäs. Som boende mera nära varandra utvecklade Ulla Molin och Signe Persson-Melin sitt samarbete. Ett resultat blev till exempel en design av krukor som tillverkades av asbestcementfabriken Lomma Eternit. I början av 1970-talet kom de första larmrapporterna om hälsofaran med asbestfibrer och kontakterna med eternitfabriken fick ett tvärt slut.
Detta hände under samma tid som Ulla och Signe etablerade Gröna Gården i Helsingborg, en butik för hem- och trädgårdsinredning där det i affärskonceptet även ingick rådgivning och förmedling av inspiration. Butiken öppnade 1967 men uppvisade efter några år dålig lönsamhet och fick läggas ned 1971.
– Vi var för tidigt ute, konstaterade Signe Persson-Melin i samband med stipendieutdelningen. – Den svenska marknaden var inte mogen, hade vi satt igång idag hade situationen säkert varit annorlunda. Vi fick många danska besökare i butiken men de var dåliga på att handla, de tyckte våra produkter var dyra, den svenska kronan stod högt i kurs. Många idéer och den inspiration Ulla och jag förmedlade blev nog så småningom goda affärsverksamheter i Danmark.
– Ulla var ett geni. Hennes kunskap och känsla för trädgårdsdesign, och för formgivning, var otrolig. Hon var väldigt noga med detaljerna, allt skulle vara perfekt, sa Signe Persson-Melin.
1978 lämnade Ulla Molin Ingelsträde och flyttade till en villa i Höganäs. Där, i ett hus och en trädgård som var ganska nergångna, påbörjade hon ett projekt som varade livet ut. Huset renoverades och byggdes ut på ett smakfullt sätt och trädgården utvecklades till ett mästerverk – att sudda ut gränserna mellan ute och inne, marktäckande växter, rumsskapande i trädgården, formklippta växter samt funktion och estetik var ledande inslag i hennes filosofi. Ulla Molins trädgård Byggnadsminnesförklarades 2010, en av totalt tre privata trädgårdar i Sverige som har detta skydd. Signe Persson-Melin var bosatt i Malmö, i ett radhusområde som hennes pappa, byggmästaren Eric Sigfrid Persson, var med och planlade och uppförde på 1940-talet. Området har rönt uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Ett antal parallella radhuslängor är omgivna av generösa grönområden. Gränserna mellan offentliga, halvprivata och privata ytor är knappt märkbara – staket och avgränsande häckar saknas. Privata uteplatser och miniträdgårdar, som vetter antingen mot öster eller väster, bildas genom att radhusen förskjutits inbördes.
Våra varmaste tankar till Signes familj. ❤️
Text: Utdrag ur text skriven av Göran Nilsson vid Tankesmedjan Movium i samband med stipendieutdelningen 2017.
